Elle

Hon fölade ett dödfött litet stoföl häromnatten.

Känns så otrooooligt tråkigt.

Hade verkligen sett fram emot det här o längtade varje dag nu innan det var dags. 

Första reaktionen var att ja, oerhört tråkigt men det viktigaste var ju att Kladde klarade sig o mår bra. 

Vilket jag såklart fortfarande tkr är allra viktigast.

Men efter några timmar kände jag bara att fasen vad ledsamt det här kändes.

Se att den som skulle bli MIN häst inte var vid liv liksom.

Den hade perfekt färg, bläs o vita strumpor.

Inte för att det spelar nån roll men ja ni vet.

Var så taggad på det här o det var ju redan "klart" i min tanke. 

Men naee, vi vet ju vid det här laget att det sällan blir som man tänkt sig 😢

Men nu får det passera, känns fortfarande jättetungt men vi kmr igen...